Pengar i Marocko är ett av få områden där landet medvetet har gjort reglerna lite omständliga, och att förstå varför kan spara dig en onödig tur till banken hemma.
Dirhamen är en sluten valuta. Den köps och säljs inte utanför Marocko, därför kommer kassören på din egen bank att se frågande ut, och därför säger alla packlistor att du bör ta med euro istället.
Varför dirhamen stannar i Marocko
En sluten valuta är en som staten håller inom sina gränser och styr värdet på. Regeringen köper och säljer själv dirham, sätter växelkursen inom en viss gräns mot en korg av andra valutor och tillåter inte att valutan handlas fritt utomlands. Dirhamen är en valuta för ett land som valt att ha viss kontroll över sina pengar, och som besökare får man acceptera besväret som den politiken innebär.
Tre praktiska konsekvenser följer av det.
Du kan normalt inte köpa dirham innan du reser. Ta med euro, US-dollar eller pund och växla vid ankomst, eller ta ut pengar i en bankomat.
Det finns en begränsning på hur mycket dirham du får ta ut ur landet, och den är låg. Använd eller växla de sista pengarna innan du flyger.
Alla växlingar registreras. Spara kvittot, eftersom det visar att dina pengar har kommit in lagligt, och det är vad du kan behöva visa om någon frågar.
Vad saker kostar
Marocko är inte dyrt jämfört med Västeuropa och priserna på sånt du som besökare köper går lätt att ha koll på efter att ha räknat om några gånger.
Ett glas mintte eller en kopp kaffe på café kostar några dirham. En tagine på en medelklassrestaurang i Marrakech eller Fes är en rimlig middag oavsett mått. En petit taxi genom stan är billigt, och du bör komma överens om priset innan, eftersom taxametern ofta inte används för turister. Hammam, guidad promenad, natt på riad, prisspannet är stort, och de dyraste platserna brukar ha europriser.
Två saker om prisinformation. Prutning är vanligt i souken men inte i butiker med kassa. Priset du får höra i en souk är ofta högre än vad säljaren är beredd att ta, det är ingen bluff utan sed, så det artiga svaret är ett motbud snarare än en axelryckning.
Omvandla utan matte
Widgeten nedan använder en dags referenskurs och är vägledande, inte ett löfte. Din bank ger dig oftast lite sämre kurs, skillnaden är marginalen.
Ett bra knep är att lära sig ett referenspris och utgå från det. Om kaffe kostar ungefär som hemma, eller en taxi en fjärdedel, har du ett hum som räcker hela resan och du slipper använda mobilen.
Kort, bankomater och kontanter
Kort fungerar där det finns kassa och kortterminal: hotell, större restauranger, stormarknader, bensinstationer och större butiker i nya delen av staden. De fungerar inte i souken, i små kaféer, i petit taxis eller till dricks.
Bankomater är lätta att hitta i städerna och ger dig dirham till en kurs nära den officiella. Två kostnader tillkommer: en relativt låg avgift från den marockanska banken och det som din egen bank tar för uttag i utlandet. Vissa banker tar fast avgift, andra procent, ett fåtal inget alls, bra att veta innan du åker.
Den viktigaste regeln för att undvika problem är enkel och tråkig: ha två kort, förvara dem separat, och bär alltid så mycket kontanter att du klarar dig en dag om inget kort funkar.
Dricks och växel
Dricks förväntas där turister serveras, men beloppen är små. Tio procent på restauranger med bordsservering. Några dirham för hjälp med bagage, toalettbesök eller taxi. Dricks till en guide beror på hur länge du fått deras hjälp.
Småsedlar betyder mer än summan. Att lämna en 200-dirhamsedel för en kaffe som kostar 15 dirham är opraktiskt för alla, så ha alltid några 20- och 50-dirhamsedlar och småmynt i fickan.
Innan du flyger
Det sista tipset som ofta glöms av. Ta hand om dina dirham innan du lämnar Marocko: växla dem på flygplatsen eller gör av med dem, för det är en valuta ingen bank hemma köper tillbaka och du riskerar att sitta med lite sedlar du inte kan använda.
Om du fortfarande funderar på din mobiluppkoppling: ett eSIM för Marocko hjälper dig att komma online, och vad ett SIM-kort kostar här jämför alternativen på plats.