Fez är staden som förklarar Marocko för dig som tror att Marrakech redan gjort det. Den grundades år 789, var huvudstad i perioder under århundraden och är fortfarande landets intellektuella centrum: i medinan finns ett universitet som öppnade 857 och ett bibliotek som ofta kallas världens äldsta i bruk.
Det är också den svårare staden att besöka. Gamla stan är en fungerande stadsdel utan bilar, ingen ringväg och få skyltar, så första timmen känns förvirrande och den andra timmen blir fantastisk. Den här guiden handlar om att ta dig förbi den första timmen.
Två medinor och en ny stad
Fez består av tre delar sida vid sida. Fes el-Bali är den gamla staden, den från vykorten, grundad på båda sidor om Fez-floden och samlad inom en stadsmur på 1000-talet. Fes Jdid, nya Fez, lades ut 1276 som administrativt och militärt kvarter och har fortfarande det kungliga palatset, vars portar är det enda besökare får se. Ville Nouvelle är den franska stadsdelen från efter 1912, med breda avenyer, banker, kaféer och tågstation.
Gamla stan blev UNESCO-listad 1981, som första plats i Marocko, och är ett av världens största och äldsta bilfria områden. Det handlar inte om nostalgi utan om teknik: gränderna är för smala för fordon i större delen av stadsdelen, så varor transporteras fortfarande med kärra och åsna.
Att gå i medinan
Medinan är inte ett museum med färdig besöksrutt. Här bor och arbetar cirka en kvarts miljon människor i gränder som är byggda för vatten, skugga och försvar snarare än för besökare. Det snabba sättet att tröttna är att försöka behandla det som ett rutnät.
Två saker gör att det fungerar. För det första en auktoriserad guide under en förmiddag, tidigt i vistelsen. För det andra en offlinekarta på mobilen, med riadens adress sparad innan du går ut, eftersom mobiltäckningen i de djupaste gränderna är dålig och murarna ser lika ut i ögonhöjd. Håll dig till huvudgatan, Tala’a Kebira, för att få en uppfattning, och använd stadsportarna som hållpunkter: Bab Bou Jeloud i väster, Bab Mahrouk, Bab Guissa, Bab Ftouh.
Alla som erbjuder sig att visa vägen säljer något, så det du behöver är ett bestämt nej och sen gå vidare. Om du vill ha guide, fråga riaden eller turistbyrån, och var överens om pris och timmar i förväg. Skorna är viktigare än du tror: gränderna är kullerstensbelagda, branta och hala, och sträckorna är längre än kartan antyder.
Garverierna och hantverken
Garverierna är det alla vill se, och de är verkligen speciella: öppna stenbassänger fyllda med färgmedel och med vita vätskor för att mjuka upp hudar, bearbetat för hand utomhus. Chouara, vid Saffarin-madrasan, är störst av de tre i staden och har funnits sedan 1000-talet. Du ser det från terrasserna i butikerna runt omkring, gratis om du går genom läderbutiken efteråt; en liten dricks är vanligt och ingen protesterar.
Läderhantverket är bara en av många industrier. Fez är fortfarande landets centrum för zellij, skurna kakelmosaiker, och för utskuren gips och målat trä. Madrasorna visar hantverket på högsta nivå: Bou Inania, al-Attarine och Saffarin, alla små, rikt dekorerade och öppna för besök. Det gör även fondoukerna, de gamla karavanserajerna, det finns över hundra i medinan; den vid Nejjarine är nu ett museum för träkonst. Hammamerna fungerar fortfarande och är inga utställningar, de från 1300-talet vid Saffarin och al-Mokhfiya används fortfarande av lokalbefolkningen. Gå dit på kvällen med handduk så ser du staden göra något helt för lokalbefolkningen, inte för turister.
Ankomst: flygplatsen och tåget
Fes-Saiss flygplats ligger cirka tretton kilometer utanför centrum och fick en ny terminal 2017 som möjliggör cirka två och en halv miljoner passagerare per år. Buss 16 kopplar terminalen till tåg- och busstationerna för några dirham och tar runt fyrtio minuter till stationen. Taxi finns utanför med fast pris, cirka 150 dirham in till stan, allt avtalas innan avfärd.
Tågstationen ligger i Ville Nouvelle, nära hotell och cirka tjugo minuters bilresa från stadsportarna mot medinan. Tågen går österut till Oujda och västerut mot Meknes, Rabat, Casablanca och Tanger, vilket gör Fez till ett smidigt stopp på en tågluff istället för ett omvägsmål med bil. Kommer du från Marrakech är tåget bekvämt och bilresan inte det.
När ska du åka
Fez ligger i inlandet på 414 meters höjd, så klimatet liknar mer inlandet än kusten. Sommaren är varm på riktigt, vintern är kall och det är vår och höst som lockar besökarna.
Flygplatsens mätningar visar dagshögsta på 16 grader i januari och 35,1 i juli och augusti, med ett årsgenomsnitt på 24,7. Regn, cirka 488 millimeter per år, faller mest mellan november och mars, och snö förekommer: den lägger sig ibland vart några år, och på kullarna syns det oftast någon gång. Staden får 3 100 soltimmar, vilket är mer än de flesta europeiska städer under ett riktigt bra år.
Det praktiska är att morgnar och kvällar är bra under sommaren, och vintern kräver jacka: kalla gränder i skuggan, varma terrasser i solen. Våren och hösten låter dig gå hela dagen, vilket är enda sättet att se staden på riktigt.
Att vara online
Data är ingen lyx i Fez, det är navigation. Medinan belönar en mobil som fungerar, med offlinekartan som visar hur gränden böjer sig, översättningen till en butiksskylt och meddelandet till riaden om att du gått vilse fem minuter från målet.
Marocko har bra täckning i städerna, och Fez är inget undantag, även i stora delar av gamla stan. Frågan är hur du får tag på datan, och alternativen är de vanliga tre: din egen operatörs roamingpaket, ett lokalt SIM med registrering eller ett rese-eSIM installerat före avresa. Vid en kort vistelse i en labyrint är det sista alternativet värt det lilla besväret.
Boende och mat
Det som formar besöket mest är om du bor innanför murarna eller utanför dem. En riad i medinan ger dig staden i gryningen när det är tyst och brödugnarna tänds, till priset av att gå med bagage och risken att gå vilse på vägen tillbaka på kvällen. Ett hotell i Ville Nouvelle ger dig taxi, parkering och normal adress, men du missar atmosfären.
Fez äter gott och är stolt över det. Specialiteten är tanjia, kött långkokt i lerkruka på hammamens eld, och här finns en enkel, mustig mattradition som turistrestauranger i andra städer ofta gör slätare. Ät där menyn är kort.
Utflykter
Meknes ligger en halvtimme bort med tåg och är den lugnare kejsarstaden, med mur och portar större än vad staden kräver. Volubilis, romarlämningen, ligger därefter och nås bra med bil eller grand taxi. Chefchaouen, den blå staden i Rifbergen, är några timmar norrut och värd minst en övernattning. Närmare stan väntar Sefrou och Mellanatlas sommarberg, de platser där folk från Fez söker svalka, och Sidi Harazem är den gamla spakällan längs utfartsvägen.
Ett råd ur brittiska UD:s reseinformation för Marocko, lika giltigt för bergen och kusten som för staden: äventyrsaktiviteter täcks inte alltid av reseförsäkringen, så läs villkoren innan du bokar.
Fez belönar den andra promenaden. Första gången går du vilse, andra gången känner du igen en plats och viker in utan att tänka, och vid tredje har du hittat ett ställe att dricka te där männen spelar kort och ingen försöker sälja något. Ger du två dagar blir det staden du pratar om efteråt.