Casablanca Marocko: att anlända, stora moskén och spårvagnen

Casablanca är staden som filmen aldrig besökte. Filmen från 1942 spelades in i Kalifornien och de klassiska replikerna skrevs av personer som aldrig hade sett Atlanten här. Det som faktiskt finns är mer intressant: Marockos största stad, dess finansiella hjärta och den plats där nästan alla långväga resenärer först sätter foten.

Cirka 3,2 miljoner bor i kommunen, och i hela storstadsområdet över fyra miljoner. Storleken formar resan: det här är en arbetande storstad, med spårvägsnät, börs och verklig trafik, inte en medina med ett hotell. Två saker avgör första dagen, vägen in från flygplatsen och om din mobil fungerar.

Anfa, Casa Branca, ad-Dar al-Bayda

Staden har bytt namn oftare än de flesta. Berber fanns här redan på 700-talet f.Kr. och den medeltida staden hette Anfa. Portugiserna bombarderade den till ruiner 1468 och byggde en liten hamn som de kallade Casa Branca, det vita huset. Jordbävningen 1755 gjorde slut på det, och sultan Mohammed ben Abdallah byggde upp platsen igen 1756-1790 som ad-Dar al-Bayda, vilket fortfarande är namnet marockaner använder. Casa säger alla i vardagen.

Den moderna staden är en fransk skapelse. Under protektoratet ritade Henri Prost ett europeiskt centrum intill den gamla medinan, och Casablanca blev det ekonomiska navet, medan Rabat tog statens förvaltning. Amerikanska trupper landsteg 1942, konferensen som etablerade doktrinen om ovillkorlig kapitulation hölls ovanför staden 1943, och självständighet kom 1956 medan hamnen fortsatte att växa.

Idag är Casablanca ett finansiellt centrum, rankat som nummer 54 i världen i Global Financial Centres Index från september 2023, och börsen är Afrikas tredje största räknat i marknadsvärde. UNESCO lade till staden i sitt Creative Cities Network 2023. För dig betyder det gott om hotell, kontor och snabbt internet överallt.

Hassan II-moskén

Om du bara ser en sak i Casablanca, är det här den. Det är värt att lägga upp dagen kring besöket. Moskén beställdes av kung Hassan II och ritades av den franske arkitekten Michel Pinseau. Arbetet startade 12 juli 1986 och invigdes 30 augusti 1993, efter sju år och 10 000 hantverkare inblandade. Den ligger delvis ovanpå havet, på en konstgjord plattform, så bönehallen blickar ut över vattnet genom stora fönster.

Minareten är 210 meter hög, vilket gjorde den till världens högsta när den blev klar och den är fortfarande näst högst i världen. En laser på toppen pekar mot Mecka och syns cirka 30 kilometer en klar natt. Hallen rymmer 25 000 bedjande och ytterligare 80 000 får plats på torget utanför. Cederträet kom från Mellanatlas, marmorn från Agadir, och det öppningsbara taket väger 1 100 ton och öppnas på omkring fem minuter.

Bygget kostade mellan 400 och 700 miljoner dollar, mycket betalt av folket: tolv miljoner människor gav, minsta bidraget var fem dirham och varje givare fick ett kvitto. Icke-muslimer kan besöka på guidade turer utanför bönetid, vanligen morgon eller tidig eftermiddag. Täck axlar och knän och kolla tiderna vid entrén samma dag, eftersom de följer böneschemat.

Att komma från flygplatsen

Mohammed V International ligger i Nouaceur-provinsen, långt utanför själva staden. Det är Marockos mest trafikerade flygplats och är bland de tio mest trafikerade i Afrika, med cirka 7,6 miljoner passagerare under 2022, samt nav för Royal Air Maroc. Många landar här och ska vidare någon annanstans.

Tåget är tricket de flesta missar. Al Bidaoui-linjen går nästan varje timme, från cirka fyra på morgonen till elva på kvällen, direkt från flygplatsstationen till Casa-Port och Casa-Voyageurs, stadens två huvudstationer. Du behöver inte ta någon buss först, det är bara att gå ut ur terminalen direkt till perrongen. Taxi är snabbare när vägarna är tomma och betydligt långsammare när trafiken stockar sig, och priset ska vara klart innan bilen rullar.

Att trafiken ofta är tung gör tåget attraktivt: flygplatsen ligger på andra sidan en tre miljoner stad. En ny terminal håller på att byggas, en H-formad byggnad på runt 1,6 miljarder dollar som ska öka kapaciteten från cirka 15 till 35 miljoner resenärer om året och få en snabbjärnvägsstation till 2029.

Ta sig runt i staden

Casablanca är den marockanska stad där kollektivtrafik fungerar bra: fyra spårvägslinjer, 74 kilometer räls och 110 hållplatser. Linje T1 öppnade i december 2012, från Sidi Moumen till Lissasfa. Linje T2 följde i januari 2019 från Ain Diab till Sidi Bernoussi. Linjerna T3, som går till Casa-Port, och T4, till Arab League Park, öppnade i september 2024.

En enkelresa har fast pris, ungefär åtta dirham, som betalas med ett papperskort vid spärren på perrongen. Det finns också vecko- och månadskort. Spårvagnar går var femte minut i rusningstid, från halv sju på morgonen till tio på kvällen på vardagar och senare på helgerna, med en medelhastighet på nära nitton kilometer i timmen. Det slår bilen i centrum.

Det finns en busway med två linjer samt små röda petit-taxis med taxameter inom staden. Till fots fungerar bra i centrum, i Habouskvarteren och längs cornichen; däremot funkar det inte att promenera mellan stadsdelarna, då staden är 380 kvadratkilometer stor och adresser som ser nära ut på kartan i själva verket kan ta tjugo minuter mellan sig.

När åka

Casablanca har ett medelhavsklimat med Atlantpåverkan. Den svala Kanarieströmmen gör att temperaturskalan är jämn, svalare än inlandet på sommaren och sällan riktigt kallt på vintern. Årets form liknar mer kustnära Kalifornien än Marrakech.

Mätningarna från flygplatsstationen visar toppar från 17,6 grader i januari till 26,7 i augusti, med ett årsmedel på 22,2 grader. Regnet är det som styr snarare än värmen: runt 408 millimeter per år, varav det mesta kommer mellan november och mars, medan juli och augusti är i princip torra. Staden får 3 030 soltimmar per år, och havsdimma kan ligga över kusten på morgonen även på våren.

Sightseeingtimmarna varierar mindre mellan årstiderna här än inåt land: vår och höst är behagliga hela dagen, högsommaren passar bra för cornichen eller ett museum och en regnig vinterdag är snarare en anledning för Habouskvarteren än att ställa in.

Hålla sig uppkopplad

Data betalar sig redan första timmen här. Spårvägskartan, åktjänstappen, översättning vid en disk, allt kräver uppkoppling, och ankomsthallen är inte rätt plats att börja ordna det när väskan står på golvet.

Marocko har bra täckning i städer och nätet är snabbt här. Frågan är hur du köper det, och det finns tre sätt: din egna operatörs roamingpaket, ett lokalt SIM efter registreringsprocess, eller ett rese-eSIM installerat innan avresa och påslaget direkt vid ankomst. För några dagar i en stad så här stor är sista alternativet smidigast.

Vad att se, och var att bo

Bortom moskén är stadens glädjeämnen arkitektur och vardagsliv. Habouskvarteren är en franskbyggd medina från 1920-talet med arkader och port mot palatset, och det är där lokalbefolkningen handlar. Själva medinan är liten: några hundra meter gränder med Ould el-Hamra-moskén, synagogan Ettedgui och kyrkan San Buenaventura på bara några minuters avstånd, hela stadens historia på ett och samma torg. Arab League Park och Sacré-Cœur-kyrkan ligger mitt emot varandra i centrum, och cornichen vid Ain Diab följer Atlanten förbi El Hank-fyren.

Rick’s Cafe, som öppnade 2004, har fått sitt namn och sitt piano från en film inspelad i Kalifornien: den lånar myten och lever sitt eget liv. Saluhallen och bakgatorna runt är där Casablanca äter.

Praktiskt är det centrala tramområdet goda basen. Casa-Port, Place des Nations Unies och boulevarden mellan dem ger nära till moskén, Habouskvarteren och båda stationer. Ain Diab passar dig som vill ha havet. Samma standard på rum kostar mindre här än i Marrakech.

Utflykter

Rabat är den självklara dagsutflykten, ungefär en timme med tåg från Casa-Port eller Casa-Voyageurs, och huvudstaden är ett annat slags stad: en kasbah över floden, Hassan-tornet, mausoleet och en egen spårväg. Marrakech ligger cirka två och en halv timmar bort med tåg, vilket är långt för en dag och lagom för en natt. El Jadida, med sin portugisiska cistern och befästning, ligger längs kusten söderut, och Mohammedia och Bouznika är badorter mindre än en halvtimme från centrum.

Ett tips från brittiska UD: äventyrsaktiviteter och fyrhjulingar täcks inte alltid av reseförsäkringar, så läs igenom villkoren före bokning, inte efter.

Casablanca spelar inte för besökarna så som Marrakech gör. Den arbetar, bygger, handlar och åker till stranden på söndagen. Ge den en heldag i stället för bara ett byte, ta spårvagnen, och se moskén när kvällsljuset faller över vattnet.